Han ska jag gifta mej med
Jag har verkligen hamnat i perioden i livet när jag känner att jag verkligen vill träffa nån. HAN. En speciell NÅN. Jag vill komma hem, å jag vet att, när jag kommer hem, så är han där, han jag älskar mest av allt. Å han känner likadant. Jag vill inte vara ensam längre.
Bara känslan av att veta att man inte är ensam längre. Undra hur den känns?
Men jag kom på en sak. Jag vet inte vart jag såg det. Men om jag nån gång i mitt liv, när jag går till min bil, å det sitter en ros under min vindrutetorkare... Han som satt den där. HAN ska jag gifta mej med.. Tamefan! (Mikka var också lite inblandad i tanken kring vindrutetorkaren;), men det är så sant!)
Eller i brevinkastet.. eller skickar rosor till mitt jobb..
Herregud hur jag skriver. Men det är faktist såhär jag känner. Jag vill inte vara ensam längre. Nu har jag gjort mitt:)
Det kommer att lösa sig. Det finns en person jag tycker passar utmärkt, han är sååå trevlig och händig, duktig på att laga mat, ser bra ut. Han skulle passa mycket bra som svärson, men du säger bara nej, nej, nej. Kram mamma
Jag ska be honom sätta en ros vid vindrutetorkaren. Då är ju saken klar :-D
Nej mamma. Nej. Hur kunde ja gissa att du skulle skriva nått sånt..
Jamen du inser ju inte själv vilken bra kille han är. Dessutom har du känt honom i många år.........:)
