Spindelfobi och nära döden upplevelse

Igår när jag satt i kassan, så kom en föredetta arbetskamrat å handlade av mej. Det är nämligen så att jag och denna underbara tjej har lidit av samma problem.

Nämligen spindelfobi.
Hon var duktig att ta tag i det för ett tag sen berättade hon, genom nån terapi? Kurs?? Ja, hur som. J, du måste berätta mer om detdär. Jag är i stort behov av det själv.
Hade jag inte vart så sjukt rädd för dessa odjur så hade jag lagt upp en bild på en spindel nu. Men. Jag kan ju som sagt inte ens kolla på spindlar i böcker, tidningar eller på datorn utan att jag bara vill grina å det kryper i kroppen på mej. 
Jag klarar helt enkelt inte av dom. Å det är SJUKT jobbigt. 


Till nära döden upplevelsen..

Jag stod vid diskbänken å skulle precis gå in i vardagsrummet, efter att ha sköljt vindruvorna. Men såklart så ska man ju alltid ta en vindruva på vägen.. Vem brukar aldrig göra så lixom??!!
Å jag vet inte vad jag pysslade med, men samtidigt som jag stoppade in den i munnen så kollade jag upp i taket å vindruvan gled ner.. å fastnade!! Jag fick inte bort den.. Men efter mycket hostande och ja gud vet allt jag gjorde för att överleva.. så fick jag bort den.

Jag hann verkligen tänka på ALLT. Jag trodde jag skulle dö.
Så på en gång efter det, så gick jag raka vägen till dörren, och låste upp med säkerhetsnyckeln, eftersom jag alltid låser båda låsen när jag är hemma.
Men är så medveten om att ingen kan ta sej in utifrån med nån extranyckel i det låset.  Är ganska säker på det iallafall.
Så jag tänkte bara att.. hade det nu vart så att jag hade dött.. eller nått annat, så skulle ingen kunna ta sig in för att jag är fjantig å låser med övernyckeln.

Nu ska jag ta en dusch, och inte halka på nån tvål eller så å slå ihjäl mej.

Hej!


Kommentarer
Postat av: J

Ja du, jag VET hur det är! SKITJOBBIGT! Jag har haft min fobi/skräck i många år, så många år att jag inte minns. De gånger de varit värst de sitter där å kommer nog alltid sitta kvar. Många har sagt till mej " när du får barn kommer du hantera detta" Men med mig gjorde de inte de heller kan jag säga. Vi har ju källare nu å tvättmaskinen står där... När vi flyttade hit sa man sambo "vi kan inte bo kvar" Ja kunde ju inte gå ner då ja såg nån... mycke har man varit me om men så en dag va droppen. Måste ta tag i detta o det är NU tänkte jag! Jag har som ja sa gått KBT. Privat va de o det kostade men klart är att de va guld värt. Det bästa i mitt liv! Förutom min dotter :-) Visst är de obehagliga de små krypen, tycker många. Men min skräck (kbt killen kallade inte ens mitt fär fobi utan sa skräck) är borta. Kan hantera detta nu. Jag får ringa dej nån dag o berätta hela historien ;-) Vilken LÅNG kommentar de blev haha Ha de gott Kram J

2010-09-16 @ 22:55:37
Postat av: Vicky

Jadu, jag ser VERKLIGEN fram emot att få höra allt. Jag kommer nog inte fatta hur du vågade.. Får panik när ja tänker på att kanske jag ska genomgå en sån sak själv. Bara tanken på att ta på en spindel i en bok finns inte!!

2010-09-17 @ 08:22:03
URL: http://tickis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0