Jag vet inte vad jag ska skriva, mer än att jag är så fruktansvärt ledsen för det som hänt. Det är helt obeskrivligt. Helt ofattbart. Sånt händer bara inte.
Jag kan bara säga att DU vet vart jag finns om du behöver mig. ALLTID.
Jag och Min familj tänker på er.

Livet är så orättvist. Det där som ni var med om igår händer ju bara på film!!!! =(

Finns inte så mycket mer att skriva än att jag hoppas att ALLA är rädd om varandra, och att ta ingen för givet, en dag kan det vara för sent.
Saker och pengar är inte allt.
Att bry sig, visa kärlek och finnas för varann är såå mycket mer värt.
När en sånhär sak händer blir det att man tänker till på ett helt annat sätt.
Jag satt å pratade med pappa ikväll när jag var hos dom. Jag frågade "Vad önskar du dig i julklapp pappa? Att du kommer hit dan före julafton, är med här å klär granen, det är värt så mycket mer, du ska inte köpa nå julklappar"
Det har alltid var som en tradition hos oss att vi alltid klätt den kvällen innan. Så det är väll klart att jag måste göra det :)