Min moster fick cancer för länge sedan, men som försvann ett tag. Håret växte ut å hon var "frisk" som man trodde.
Å nu för ca en månad sen så fick hon cancer i levern. 
Men i  fredags vart allt så dåligt som de kunde bli, så hon vart inlagd. Igår morse åkte jag, mamma och pappa in och var där i flera timmar..
Det är så overkligt att se en så glad positiv och sprallig människa bara ligga där.. Inte kunna prata eller nått alls. Hade aldrig kunnat föreställa mej detta innan jag åkte in!!!!
Idag var vi också in. Åkte vid 10.30 å kom hem nyss. Så imorgon ska vi in igen.
Det är så fruktansvärt orättvist!!!
Att hon ska ha så förbannat ont är det värsta.. se och höra hennes smärta varje gång hon vaknar till.. Det går inte att förstå om man inte har vart där själv å sett =(